Frittata

Det är mycket prat om vilken slags kosthållning är bäst, både på nätet och IRL. Vissa talar sig varma om GI, andra om LCHF (low carb high fat) och nyss upptäckte jag Dukan-metoden. Alla har väl sina för- och nackdelar. Jag försöker själv att inte äta för mycket kolhydrater för det känns som om min mage inte riktigt pallar det. Men jag är absolut inte strikt, utan ibland slinker det ner det ena och det andra. LCHF är helt ok, tycker jag, men ibland känns det som om man proppar i sig väldigt mycket fett (som behövs om man inte äter kolisar). Jag är lite sugen på att testa Dukan-metoden - man kanske ska ge det en chans?

Nåja, idag gjorde jag i alla fall en frittata till lunch och den bör väl räknas till LCHF. Hur enkelt som helst och mycket gott! Jag är inte överdrivet förtjust i omelett (som många äter när de kör LCHF) och paj har mjöl så det går inte heller (alldeles för mycket kolisar). Därför är frittata perfekt, den är som ett mellanting. Så här gjorde jag:

Jag började med att steka bacon

Fortsatte med att ha i den hackade löken

och den gröna paprikan. Dessa ska inte få så mycket färg, smaken bevaras bättre om de blir lite mjuka bara.

Jag hade även i rökt kalkonkött. Hade i lite svartpeppar.

Jag tog fem ägg och ca 2 dl mjölk, vispade samman och hällde i pannan.Rätten fick puttra ett litet tag, tills det började att stadga sig i kanterna.

Därefter hade jag på riven ost (minns inte vilken, men ta något du gillar!) och rev även lite parmesan över. Några halverade cocktailtomater och dragon.

In med hela härligheten i ugnen, ca 150 grader i ca 20 minuter.

Under tiden gjorde jag en grekisk sallad.

Och så här såg det ut när jag tog ut frittatan. Den smakade bra, fick salta lite bara (jag hade inte salt i den alls för jag visste inte om det skulle vara för mycket sälta i och med baconet). Den är mättande och räcker gott och väl till fyra personer. Det blir nog denna till frukost imorgon också.

Bon appetit! /M

Skor

Eldar för fullt och testar skor :-)

Snygga, va! Passar perfekt med mjukisbrallorna jag skrotar omkring i nu ;-)

Språngmarsch

Wilma löper och är allmänt låg och därtill har hon aldrig varit en lekfull och aktiv hund - kastar man en boll till henne springer hon iväg för att slippa den eller så tittat hon lite avmätt på en, ungefär som om hon tänker: "tror du verkligen att jag ska ta den där löjliga bollen". De få gånger hon frivilligt springer är när det vankas mat ;-)

Som sagt, inte så aktiv av sig och dessutom får hon för sig en massa konstiga saker när hon löper, som att grus är jättefarligt att gå på när snön försvinner!? Det trippas med små, försiktiga steg och jag svär att hon går med rynkad nos hela tiden. Grus är suspekt!! Men ut måste hon ju för att uträtta sina behov, dessutom var det ju så härligt väder.Vi hade hunnit nästan hem, jag först och Wilma flåsande ett par steg efter, när jag till min fasa upptäcker att Nalle är lös, en stor gråhund som är hur snäll som helst förvisso, men jag har ju en liten löptik med mig. Jag lyckades få honom att ta några steg hemåt efter att ha rutit till ordentligt. Dock märkte jag att han följde oss efter ett tag och då satte jag fart. Det var säkert en snygg syn, en kvinna som är högröd i ansiktet av värme och återhållen ilska för att hennes hund inte snabbar på, och en liten Cavalier som stretar emot allt hon kan för hon måste ju gå på grus!

Till slut tog jag upp henne och sprang hem den sista biten. Sen satt vi och flåsade i en kvart, jag av utmattning och Wilma av indignation över att ha blivit behandlad så under hennes värdighet :-)

Jag önskar att jag hade sett så här kvinnlig och samlad ut. Det var mer av sorten älgkliv jag använde mig av ;-)

Vildfikon & Vindruva

Det blev inget herrbesök för W, C styrde upp det hela :-)

Oj, vilket kanonväder det blev idag! Jag hjälpte C att bära iväg kvistar och grenar från träden han hade fällt, eller i ärlighetens namn kånkade jag mest på hunden - nu när det har töat så sjunker man ju hur lätt som helst igenom all snö, och är man bara ca 25-30 cm i mankhöjd försvinner man lätt :-D

Har man jobbat fysiskt behöver man redig mat så idag blev det laxpasta med broccoli och körbärstomater.

Nu hade jag rökt lax i kylen så jag kokade bara pasta och broccoli, la upp det på ett fat, kokade upp tomat och basilika creme fraiche och arrangerade sen laxen och tomaterna över. Enkelt och gott! Godast med färsk pasta, men det hade vi inte hemma.

Jag har en tendens att pilla och dra i mina nagelband och det gör ju så ont. Men jag hittade i en lokal affär denna som är som ett stearinljus men som innehåller palmolja och sojavax. Man tänder ljuset och när det har blivit lite rinnigt smörjer man in händerna med det. Perfekt!

Och det doftar alldeles ljuvligt också - vildfikon och vindruva. Den kostar femtiolappen (om jag inte minns fel) och den är dryg och håller länge. Det fanns en massa olika dofter. Lite roligare än vanligt handkräm, kanske!? Och vi har använt den även till ryggmassage, men ett varningens ord, det doftar starkt...och länge!

Nu blir det att softa, tända ljus och se på film. Ha det bäst! /M

Bitterblek måndag

Vaknade med tungt huvud :-( Har nu laddat med kaffe, skolböckerna är framplockade och det brinner i spisarna. Och kanske om vi har tur tittar solen fram senare. I kväll ska vi iväg med lilla prinsessan, hon ska få träffa en herre och vi får se om tycke uppstår. Jag har väldigt kluvna känslor inför det - men det är bara att gilla läget just nu.

Jag har nog inte visat min fina lampa som jag tycker så mycket om:

 

  

Lampan kommer från parcourrier.se och den är underbar i all sin enkelhet. My precioussss ;-)

Nä, dags att läsa "Teaching English as an international language" Wohoo, eller kanske inte... /M

Förbannad!

Är det något jag har svårt för så är det att man bryter löften. Jag har jävligt svårt för det!! För vissa kanske det inte är hela världen, men för mig betyder det mycket. Jag är ingen ja-sägare, jag säger inte att jag ska göra en sak eller ställa upp på något när jag inte vill det. Det är mycket ärligare att säga nej, jag kan inte eller nej, jag vill inte. Man lovar inget man inte kan hålla sen senare. Tydligen är det svårt för vissa människor och det gör mig heligt förbannad och inte så lite besviken! Att man sen tar lätt på sina svikna löften gör mig än mer arg - säg inte/lova inte något för att sen med en axelryckning avfärda det. Jag blir ledsen, förbannad, besviken och eftersom jag är en person som "wear their heart on their sleeve" (typ uttrycker mina känslor ganska öppet) blir det extra svårt att hålla masken och låtsas som att allt är ok. Konventionen kräver att man inte visar för mycket känslor utåt och då ska man svälja allt i stället. Jag blir så less! Andra människors flathet och svårighet att stå vid sina ord ger jag inte mycket för. Dessutom vet jag att skulle jag börja ifrågasätta detta agerande skulle jag få höra att jag måste förstå varför det blir/blev så här. Jag har fan ingen lust att förstå något! Varför ska jag göra det?

Vilken jävla piss-söndag det här är :-(

Filmrekommendationer

Måste tipsa om två filmer som jag har sett nyligen. Båda är riktigt bra och rekommenderas.

Den första är denna:

En riktigt bra thriller med Russell Crowe. Hans fru blir anklagad för mord, bevisen är överväldigande och hon kan se fram emot ett långt fängelsestraff. Crowe bestämmer sig till slut att frita sin fru och vi får följa hans förberedelser. Filmen är något seg i början men tar sig sedan och blir riktigt spännande. Det finns vissa saker som irriterar, t.ex. när en polis står på exakt rätt ställe och ser paret springa i tunnelbanan, men kan man bortse från dessa små irritationsmoment är det nästan två timmars spänning man har att se fram emot. Jag kallar denna slags film för smart thrillers, d.v.s. inte en massa skjutande utan mer hur man med små medel lyckas lura sin motståndare. Denna får tre av fem möjliga snäckor :-)

Nästa film är:

Detta är en riktigt bra film! Baserad på en sann historia om bröderna Micky Ward och Dicky Eklund - som också är med i filmen på slutet. Det är både drama och komedi och väldigt engagerande. Boxningsfilm förvisso, men det handlar mer om relationer, mellan bröderna, mamman och flickvännen. Christian Bale fick en Oscar för bästa manliga biroll och mamman som spelas av Melissa Leo fick en tillika för bästa kvinnliga biroll. Och det är de verkligen värda! Bale är lysande i rollen som den knarkande, spattiga och uppmärksamhetssökande f.d. boxaren som försöker sig på en come back. Leo är som gjuten i rollen som white trash morsan som styr sin familj med hjärnhand (fick vibbar av maffiaboss av henne). En sevärd film, helt enkelt! Fyra snäckor av fem får det bli ;-)

Nu ska jag nog se några filmer till, ha en bra lördag. /M