Språkriktighet!

God kväll!

Hoppas allt står bra till i stugorna! Här har det varit ganska fint väder hela dagen. Jag skulle ju gå milslånga promenader och i dag gjorde jag nästan det. Underbart och skönt ute var det!

Nu har vi precis varit ute med lill-snuttan och jag tror att rådjuren är helt galna där ute. De skäller (eller jag tycker att det låter som om de skriker...låter kusligt!) och för ett jäkla liv! Är de inne i någon slags parningssäsong, eller vad? Är totalt okunnig när det gäller dessa djur. En skällde långt och ihållande...lät som om den var skadad. Och givetvis började jag och C att fantisera om att det var något annat...typ övernaturligt, alternativt rabies-smittade rådjursmutationer som skulle komma och rusa mot oss med varulvständer ;-). Hmmm...måste skära ner på filmtittandet , tror jag ;-)

Många av er har väl gissat vid det här laget att jag är finsk (får ju ibland kommentarer skrivna på finska). Är född i Finland, men kom till Sverige när jag var sex månader gammal. Som tur är har mina föräldrar alltid pratat finska med mig och brorsan, och på så sätt har vi kunnat bibehålla språket. I sexan började jag i svensk klass, innan dess var all undervisning jag fick på finska.

Hur som helst, mina föräldrar kunde ju givetvis inte mycket svenska när de kom till Sverige på 70-talet. De var tvungna att lära sig språket snabbt och jag vet att pappa har berättat en gång i tiden att de läste tidningar (Aftonbladet och Expressen) för att lära sig språket (ja, självklart inte bara det). Kvällsblaskor är bra till mycket, tydligen ;-)!! Mest för att fara med osanning, enligt mitt tycke. Sensationsjournalistik!!!

I alla fall...min mamma är väldigt trevlig och social av sig, och det finns nog inte en endaste situation eller människa hon inte kan hantera. Hon pratar på och är bara allmänt charmig. Men i och med att hon har en bubblande personlighet och tycker om att prata (helst fort också!), blir det ibland så att om hon inte finner ordet hon är ute efter på svenska..jaa, då tar hon något från finskan och "försvenskar" det. Resultatet blir väl kanske inte alltid så lyckat ;-).

När C fyllde 30 år var både mina föräldrar, brorsan och hans sambo och Cs pappa och hans fru över på fika hos oss. Själv jobbade jag så jag fick höra denna lilla historia senare på kvällen. Mamma och pappa hade varit in till Uppsala tidigare i veckan. På vägen hem hade det skett en liten olycka. Trots att päronen färdades på en huvudled, kom det en bil från höger (som hade väjningsplikt) och körde rätt ut i trafiken. Krasch och bom...det blev en liten krock! Inget allvarligt och ingen blev skadad, tack och lov. Nåja, det är denna lilla historia mamma sitter och berättar för Cs pappa. Hon är riktigt indignerad och orden sprutar från hennes mun! Till saken hör att den andra bilen var någon flådig bil och det andra paret hade mage att argumentera med mamma och pappa angående vems felet var. Mamma tyckte väl att har man en så snygg och dyr bil, då ska man hålla truten och betala för skadorna och inte tjafsa en massa ;-) Till slut hade de kommit överens om allt i varje fall och kvinnan i det andra paret skulle gå tillbaka till sin bil för att hämta sin päls. Mamma, som är uppe i varv nu, berättar detta för Cs pappa men hon glömmer bort att det heter päls på svenska...hon tystnar ett tag och sen skiner hon upp och säger:

- Ja, sen gick den där kvinnan och hämtade sin turk i bilen och allt ordnade sig!!

För er som inte vet, heter päls turkki på finska och enligt mamma kunde man ju bara "försvenska" ordet ;-)!! Och det än mer roliga är att ingen rättar henne . Där sitter Cs pappa och ser ut som ett frågetecken. Han måste ju ha trott att kvinnan hämtade sin personlige, turkiska torped som gick fram till mamma och pappa och hotade/tvingade dem att betala för alla skador ;-)!! Jag sitter fortfarande och skrattar när jag tänker på det ;-)!!

Ha en mysig tisdagkväll!! Hasta la vista!/ M

PS. Denna sida på soffkudden blev det som får vara framme. DS.