Leta i den här bloggen

Sidor

onsdag 30 januari 2008

Inte mycket text alls...jag lovar ;-)

Kul att ni uppskattade Strindbergshistorien! Var lite osäker på om jag skulle lägga ut den på bloggen, men what the hell...

Innan jag hamnar i min madrasserade cell, får ni några bilder att kika på.

Falska frukter
Öppet upp till nock i v-rummet, nästan fem meter

Lite pynt på brickan i köket

Vacker bild

Vårkänningar

Klockan på mitt sängbord

Ett jättelångt örngott (140 cm) agerar som duk på ett par, slitna pallar som huserar vid sängens fotända

Är inte så förtjust i ikoner, men denna var vacker
Min skattkista fylld med fattigmanssilver
Ville bara bevisa att jag kan vara kortfattad också ;-) Ha en mysig kväll!! XO/ M



måndag 28 januari 2008

Strindberg...

Evening!

Jag vet inte om det är för att måndagen är avklarad (tell me why I hate Mondays...tra la lalaa), eller om det är för att jag är såååååå happy i dag!!! Följde era råd (och mitt eget) och slog till på en sak som jag har suktat efter länge (när det blir dagsljus ska jag fota det). Som sagt, jag känner inte till anledningen, men är på skrivarhumör och ni verkar ju uppskatta små anekdoter från mig...därför kommer det en här.

Som den svensklärare man är ska man ju hylla Strindberg till skyarna...annars räknas man liksom inte. Och visst, jag har väl inget emot honom...men de där jäkla lamporna som bär samma namn som nämnde författare. Jag kan inte befinna mig i närheten av dem! Ska strax berätta varför...

Först en bild jag lånade från Nordiska museet. Hade liknande en gång i tiden, faktiskt två stycken, men det var i bygone days...

När jag var ung och vacker (nu är jag bara...ehhh...och ;-)), hade jag två Strindbergslampor vid sängborden, för att skänka mig belysning till min kvällslektyr. De fungerade utmärkt och jag var tvärnöjd med lamporna, både funktionen och den estetiska formen tilltalade mig.

En vacker kväll låg jag och läste något, blev tung i ögonen och beslutade mig att för att sova. Men det skulle jag inte ha gjort! Den vidrigaste av nattmaror besökte mig...(och nej, jag är inte komplett galen, det tror ni säkert när ni läser följande...ville bara inflika det ;-)) Jag drömmer att en storvuxen kvinna sitter grensle på mig och ska strypa mig! Jag fäktas för livet, men känner att hennes fingrar omsluter min hals hårdare och hårdare ju mer jag kämpar. Som ett sista desperat försök för att undkomma death by strangling, famlar mina händer efter ett tillhygge som jag kan använda för att drämma till kärri... ;-) Och min högerhand hittar precis det jag är ute efter! Något stort och tungt...Jag svingar till allt jag orkar...KRASSCCHHH!!!! Och jag vaknar upp med glassplitter i sängen, på mitt ansikte, på golvet...och ett fult märke på väggen! Jag hade lyckats få tag i Strindbergslampan och slängt den på den mordlystna kvinnan. Trodde jag ja...jag hade slängt lampan i väggen med all kraft!!! Hmmm...jag minns att jag rodnade där jag låg i sängen och såg mig förläget om. Min f.d. sambo hade givetvis vaknat upp och han trodde det var inbrott på gång! Röd som en tomat förklarade jag saken för honom...inte så kul!!!

Följande morgon kommer mamma och hämtar Cléo för att gå en morgonpromenad med henne. Jag ger henne papperskassen med en massa lampskärvor i och ber henne slänga den på vägen ut. Givetvis undrar hon varför lampan är sönder och jag, återigen skamsen, förklarar händelsen. Inte nog med att man själv tycker att man har en skruv lös, alla runt omkring behöver ju inte få sina misstankar bekräftade också!!

Hur som helst, incidenten glöms bort av mig och alla andra. Dagarna går sin gilla gång och den andra Strindbergslampan får flytta till min sida av sängen (behövde ju fortfarande läsljus!). Det kommer en vacker kväll igen och mina ögonlock blir åter tunga...Och vad händer, ännu en mardröm hemsöker mig!! Dock inte kvinnan för henne hade jag ju slagit ihjäl ;-) Nej, denna gång var det Michael Jackson som uppenbarligen behövde min hjälp!? Nu minns jag inte detaljerna så noga, men har fått det återberättat för mig. Tydligen har jag skrikit i sömnen :

- Vi måste rädda honom!!

- Vem? frågar den dåvarande sambon.

- Michael Jackson! Vi måste rädda honom!!

Och inte nog med detta, tydligen har jag även sagt (fast detta är nog lögn, åtminstone påstår jag det ;-):

- Jag vill ha sex!

Men som sagt, ta det med en nypa salt ;-) Men hör och häpna, Strindbergslampan är fortfarande intakt...tills jag kör armbågen rakt i näsan på ex-kexet och skriker:

- Se upp för kurvan!!

Han tar tag i mig för att jag ska vakna till, jag sträcker ut högerarmen och...KRASSCCHHH!!! Där rök den andra lampan...

Dagen efter kommer mamma och hämtar Cléo. Jag ger henne en papperspåse fylld med lampskärvor och ber henne slänga påsen på vägen ut. Hon frågar vad det är...och jag förklarar stammande. Den blick jag fick... ;-)

En gång är ingen gång, två gånger är en dålig vana! Strindbergslampor kommer inte över tröskeln längre! Jag vågar inte ens tänka på vad som kan hända tredje gången gillt!?

Ha en fortsatt trevlig tisdag!/ M (som har undgått tvångströja än så länge ;-))

PS. Detta var länge sedan, innan alla historier om Jackson och småpojkarna kom upp till ytan. Hade det varit nu, hade jag förmodligen sagt: "Let him burn!" DS.

PS2. Anledningen till varför jag trodde att jag blev strypt av den stora kvinnan var för att täcket hade hasat upp och lagt sig över min hals. Ju mer jag kämpade, desto mer lyckades jag sno mig in i täcket... ;-) DS2.

söndag 27 januari 2008

Solsken och rosor!

Ladies and gents!

Vilket underbart väder det har varit hela helgen! I alla fall här i norra Uppland. Wunderbar!!! Spring is in the air...

Har tagit det väldigt lugnt i helgen. Eller...har faktiskt shoppat en del. Mest kläder faktiskt, behövde förnya garderoben. Ramlade in i en affär och det var 50 % på allt...All right!!! Blev skor också, två par. Men ok, lite inredning också, men mest smått.

Lexington-temat är ett minne blott! Nu är allt vitt och vackert igen. När solen skiner in, blir man nästan blind...snöblind ;-)

Ser ni, inget clownmönster längre på soffan ;-)

Urnan är en av sakerna jag köpte. Gillar den supermycket, tung och gedigen. Gjutjärn...me like! Och eftersom jag tyckte att det var så vårlikt ute, planterade jag en vit miniros i den och lite annat pynt från en påse med potpurri från Yankee Candle med doften...yes, you guessed right: Clean cotton. Är helsåld på doften! Varje gång man går in i v-rummet doftar det ljuuuuvligt!! Nästan som om det är rosorna som doftar...(det kommer jag också säga om någon frågar ;-)). När jag hade donat och fixat tyckte jag att det fattades något, så jag tog en kungakrona och tryckte dit den också. Om blomman överlever ska jag plantera den ute när det blir varmare.
Nu är det filmtajm som gäller, "The Nines". Later, dudes!/ M


onsdag 23 januari 2008

Kalimera, kalispera, kalinichta...

...är de enda grekiska ord jag kan. God morgon , god middag och god kväll! Och varför grekiska helt plötsligt? Jo, för ljusslingan som ger grekiska vibbar, enligt mig, har fått en ny plats. Där har ni den gemensamma nämnaren ;-) Tadaa...behold!!

Har saknat belysning vid månbordet (förutom levande ljus då) och löste problemet så här!

Det är väl bara att sätta dit någon lampa, tänker ni kanske. Men se, jag vill inte ha något på själva bordet och att hänga en i taket...

...är bara att glömma. Det är ca 4 meter högt här och att montera en lampa där is out of the question. Tänk bara när man ska byta ut glödlampan som har brunnit!! Jag som får svindel när jag ställer mig på en stol (nästan!).

Därför tycker jag att ljusslingan var en briljant idé! Titta på kulan i fattigmanssilver...*blir hänförd*

Lite annat lull-lull...

Ställde dit en fågelbur som madonnan vakar över.


På tal om fågelburar...Sommaren 2006 var jag i en antik- och kuriosaaffär och upptäckte en otroligt fin fågelbur. Den var stor, ca 70-80 cm, vitfärgad och lite skavd på de rätta ställena. Byggd i romantisk stil, med mycket krusiduller och toppen var som ett torn. Den var perfekt! Den ljuvligaste av fågelburar!! Jag stod säkert och dreglade i en kvart och såg i mitt inre var jag skulle placera den och vad den skulle innehålla. Frågade om priset och den skulle landa på ca 600 kr. Och precis då...slår snålheten till!!! Jag sa att jag skulle fundera på saken och återkomma. I två veckors tid gick jag och "funderade". Löjligt, egentligen...jag hade ju redan bestämt mig för att jag skulle ha den. Anyhow, åkte till affären igen och fanns den där?? Nej!!! Gubben hade sålt den på auktion och han berättade glatt att han hade fått över tusen kronor för den. SKIIIIIIIIIIIIT!!!! Jag var så besviken att jag började nästan att lipa :-( Och förbannade mig själv över att jag inte köpte den när jag hade chansen. Men jag lärde mig en läxa...numera om jag ser något jag verkligen vill ha, då köper jag den (givetvis inom ett rimligt pris!). Aldrig mer får snålhet gå före mitt ha-begär ;-)
Ha en bra kväll!/ M



måndag 21 januari 2008

Hon sa att hon skulle sluta att kröka, snusa och röka...

Hade muchas problemas nyss med bloggen. Det gick inte att ladda upp några bilder alls...hur jag än försökte! Det osade svavel i rummet och mina fåfänga försök att slå på burken hjälpte föga. Till slut kom C på den briljanta idén att starta om datorn...och tjohej!, det funkade igen...muchas problemas blev nemas problemas i stället ;-)

Jag ger aldrig några nyårslöften...vad då, what's there to improve ;-), men jag tyckte att jag hörde lillsnuttan svamla om några löften...så där lite halvhjärtat. Inget mer krökande, snusande eller rökande...mmm...det höll ju jättelänge! Scrolla ner för bildbevis!

Här tar vi henne på bar gärning! Halsar rakt av från bag-in-boxen! Hon orkade inte ens ta fram ett glas, som fina damer ska göra.

Och jag vet inte hur många gånger jag har pratat om det där med snus! Dessutom hade hon ovanan att spotta ut prillorna på golvet! YUCK!! Här sitter hon efter alldeles för många klunkar av vin (bag-in-boxen hade INTE tre liter i sig länge, det ska ni veta!). Titta på ögonen...ojojoj!! ;-)

I går efter promenaden...det blev så tyst, så jag gick och tittade till henne. Hon hade sådan abstinens efter cigaretter att hon lyckades inte tända en enda av stickorna på grund av att hennes tassar darrade så! Ciggen hittade jag inte, men jag VET att hon hann gömma den någonstans...sicken byracka, va!? ;-)

Men vem kan vara arg på denna skönhet?? Wilma är en riktig poser, och jag smälter som smör i en het stekpanna *love*

Min lilla ängel!!
Ha det bäst!/ M
PS. Givetvis krökade, snusade och rökte hon INTE!!! Vill bara tydliggöra detta för att slippa folk som eventuellt tror det och får sig en chock och kanske börjar gå runt med en massa plakat på tomten och demonstrera mot djurplågeri. Man vet ju aldrig... ;-) DS.
PS2. Hon ÄLSKAR att leka med tomma bag-in-boxar och tomma snusdosor. Det tycker jag är bra...vi älskar vin och tömmer så gärna boxen så att lilla älsklingen får något att leka med. Delad glädje är dubbel glädje ;-) DS2.
PS3. Tändstickorna kan jag inte förklara. Hon är inte tillräckligt stor för att nå upp till dem, eftersom de är belägna på spiselkransen. Antingen har hon med hjälp av sin tankekraft lyckats få tändstickorna att falla ner på golvet, eller så har vi (läs: C) slarvat och glömt dem på golvet. Vilket tror ni? ;-) DS3.




lördag 19 januari 2008

Mordet på Saga Seraphina Marin...

TACK snälla ni för gulliga kommentarer angående mitt skrivande!! Känns jätteroligt! Tjaaa...skriva en bok...varför inte? Problemet är bara tiden. Tid är en bristvara...när ska man hinna? I och för sig har jag blivit begåvad med långa sommarlov, då kanske...sitta på bryggan med en laptop, känna solen bränna och skriva en mordhistoria ;-)

Lik som flyter upp till ytan när man har barbecue-party ;-) Vem är den skyldige? Är det miljonärskan som har tre flådiga kåkar på tomten? Eller kanske den äldre mannen med rullatorn (som han antagligen inte ens behöver, den är bara till för att röja bort misstankarna om hans egentliga fysiska toppform). Kan det vara det trevliga paret som endast besöker gamla Svedala under jul och sommaren? Eller tänk om det är det där förtjusande unga paret som ständigt verkar renovera sitt hus? Är renoveringen och de följande hammarslagen, borrningarna och svordomarna endast en kuliss för some shady business ;-) Hmmmm...the plot thickens!!

Här har vi offret...en ung kvinna som blev berövad sitt liv vid så unga år. Hon ska heta Saga Seraphina Marin ;-) Så passande att avsluta livets låga i vatten, i och med efternamnets innebörd (namnet är faktiskt min mormors efternamn, innan hon gifte sig, så det kan jag väl använda).

Hon bodde vid Snäckornas sjö och älskade att måla tavlor. Här är en av hennes ramar...

Musik var en annan passion hon ägnade sig åt...

Språkbegåvad som hon var, läste hon Bibeln på franska...

H.C. Andersens böcker var hennes favoriter och alster om vampyrer var annat hon slukade...
Ok, back to reality! Har fått en utmärkelse av allas vår kära Latara a k a Karin från I Villa Grå. Är så glad över den!! Har sett att många redan har fått en sådan och meningen var att jag skulle skicka den vidare. Finns så många jag tycker ska ha den, ty jag besöker åtskilliga och gläds över att ni visar bilder från era vackra hem...men jag kan inte välja, därför får ni alla den! Hmmm...nu var det meningen att jag skulle visa utmärkelsen, men jag lyckas inte. Är det inte bara att kopiera och klistra? Tydligen inte...jag är mer än lovligt korkad i dag!! Skyller på regniga januari och på huvudvärken jag bär på ;-)

Eftersom Karin har en sådan eminent smak att hon tilldelar mig utmärkelsen, får hon denna bild av mig!! Riddare i mantlar ;-) Något att drömma om!!!
Trevlig helg på er!! /M



onsdag 16 januari 2008

Cs äventyr i Danmark

Hejsan på dejsan!

Har inga nya bilder, tyvärr. Måste knäppa några nya, men just nu tryter fantasin och vill ju inte börja visa en massa gamla bilder (fast blir nog illa tvungen snart!). Därför kommer det här en anekdot om min käre C och hans förehavanden i ett land som många hyllar för dess inredningsstil, nämligen Danmark.

När C var ung och snygg (nu är han bara snygg) var han en duktig fotbollsspelare (duktig fortfarande förvisso, men inte aktiv längre inom sporten p.g.a. en skada han ådrog sig för en så där sju år sedan). C, och laget han spelade i, skulle ner till Danmark för att delta i ett träningsläger. De skulle åka buss hela vägen ner och en torsdag bar det iväg (då hade C jobbat tidig förmiddag, från ca 05.30 till 14.00, m.a.o. var han ganska mör, eller rättare sagt skittrött). En buss fullastad med glada fotbollskillar, där skämten haglade, öl knäcktes och stämningen var på topp...inte kan man sova då inte!

Väl framme på fredag förmiddag, blev de tilldelade rum och den första träningen stod på schemat. Därefter blev det middag och sedan den efterlängtade tiden man kunde disponera fritt efter behag. C som är en hängiven pokerspelare, samlade ihop några stycken och de tillägnade resten av kvällen till denna ädla (?) sport. Några öl till halsades och även lite whisky slank nog ner. Berättelsen förtäljer inte hur det gick för C på pokern, men han vann säkert ;-)

Natten kom och som de ansvarstagande unga män (bah, humbug!) de var, beslutade de sig för att gå och knyta sig (vid det här laget hade C varit uppe i ungefär ett och ett halvt dygn). Stjärnorna tändes en efter en, gossarna vaggades in av älvornas ljuva sång, månen plirade ner nyfiket på...C, som med ett ryck vaknade av att ha drömt en konstig dröm. Han hade drömt om att han var på promenad runt omgivningarna. Inte så konstigt kanske, men det märkliga var att han hade andats in varje doft, hört varje ljud, känt varje grässtrå och småsten under sina bara fötter så tydligt. Nästan som om drömmen inte var en dröm...Nåja, som sagt, månen plirade ner på C som precis hade vaknat. Han slog upp sina blå och såg ut över ett månbelyst landskap. "Vad konstigt", tänkte C. "Så här såg väl inte rummet ut? Och varför ligger jag så här, med armen lutande mot en sten (!?) och varför är det så kallt?" fortsatte han att fundera. "Aaaahhh, vilken dröm!" säger han högt till sig själv, ändrar ställning...d.v.s. tar ett steg och plumsar rakt ner i en vattenpöl! Då, som en blixt från en klar himmel, vaknar han till med besked! "Men vad i...helvete! Vad är det här? Och var fan är jag någonstans? Och varför är det så förbannat kallt?", frågar han sig själv. Och som den smarting han är, uppdagas det då för honom att han har lyckats gå i sömnen! I bara kalsongerna...i april...när det fortfarande var minusgrader på nätterna!

Där står han i ett kärr i Danmark, mitt i natten och har inte en aning vad han ska ta sig till. Han ser sig omkring, upptäcker månen som lyser upp området med den fuktiga, näringsrika marken han står på, förnimmer mer än ser stenen han så nonchalant hade lutat sig mot med högerarmen och skymtar några höga trädtoppar i horisonten...och då sätter paniken in! Snubblande börjar han att springa på måfå, bara väljer ett håll för att han ska undkomma situationen han befinner sig i. Springer och springer tills det börjar pipa och vina om honom. Då, andfådd och slutkörd, börjar han äntligen tänka rationellt. Med hjälp av stjärnorna försöker han att lokalisera sig själv, men inte till någon nytta. Inte hade han tänkt på att titta runt hur det såg ut när de kom fram till sportanläggningen! Han kände missmodet komma igen (ok, nu är han ganska tuff, C har gjort lumpen i Boden där han var gränsjägare (OBS! ej korrekt term) och är rätt van vid tuffa förhållanden, men lumpentiden var ju...länge sedan!), men insåg att han var tvungen att röra på sig för att hålla sig någorlunda varm.

Och se...gudarna var på gott humör och log blitt åt den unge, kalsongklädde mannen. På något konstigt vänster hade han lyckats springa åt rätt håll, alltså inte in i någon skog utan till utkanten av ett bostadsområde. C såg hus upplysta av både elektricitet och mänsklig värme, men vad skulle han göra? Gå och plinga på?? Aldrig i livet! Därför springer han omkring där ett tag för att rekognoscera terrängen. Till slut inser han att han måste fråga efter vägen till anläggningen. C börjar kika runt efter det lämpliga huset, går fram till det sista på gatan och tittar in. Inuti huset sitter det en gubbe med en schäfer. Som den djurvän han är, tänker C: "Har man djur, ja då måste man vara snäll" Hur logiskt som helst ;-) Han tar mod till sig, plingar på och gubben öppnar. Han tittar på C och börjar gapskratta (danskarna har en härlig humor!)! Där står en ung man i kalsonger och huttrar av köld. Mannen säger något på danska och C svarar på svenska. Ingen förstår den andre. Men till slut får C komma in i stugvärmen och han får sig en värmande whisky av den gladlynte dansken. Trots kommunikationssvårigheter lyckas C berätta att han bor på ett ställe som kallas Blockhus, att han är från Sverige och är i Danmark för att spela fotboll. "Blockhus", grymtar mannen och börjar peka åt ett håll och det lilla C förstår, inser han att han är några kilometer därifrån. Mannen, som är en schysst prick, lånar ut en stor tröja till C (nu pratar vi stor, tröjan gick ner till knäna) för att han ska hålla sig varm. C tackar, kliar schäfern bakom öronen, stiger ut i den kalla natten och börjar återigen springa. Efter ett tag ser han det välbekanta vandrarhemmet och förstår att han har kommit "hem" igen. Han lyckas ta sig in obemärkt, viker ihop tröjan prydligt på stolen, lägger huvudet på kudden och slocknar som en stock.

Efter några korta timmars sömn vaknar han igen, ser sig omkring och upptäcker en av sina lagkamrater några meter bort. C börjar berätta om sitt nattliga äventyr och kompisen tror ju givetvis inte honom. "Eller hur!!!", brister lagkamraten. Men då drar C upp täcket och visar sina ben. Han är alldeles lerig upp till knäna! Inom fem minuter stod hela laget runt C och han fick berätta om natten han gick i sömnen.

Den resterande tiden väntar C på att den vänlige mannen ska komma och hämta tröjan men han gör det aldrig. C lämnar kvar den på Blockhus, om mannen skulle börja sakna den. Sista dagen får C ett smycke, en slags keramikplatta, som han måste ha runt halsen. På den står det Cs namn och adressen till Blockhus! Om han någon gång skulle gå i sömnen igen och hamna på villovägar ;-) När C kommer hem har alla i bekantskapskretsen redan hört historien, djungeltrummorna har gått varma från Danmark till Sverige!

Detta hände för många år sedan, och jag har en längtan efter Danmark som bara växer med åren. Men märkligt nog är Cs intresse för landet ifråga betydligt svalare. Undrar varför? ;-)

På återseende!/ M

PS. C har aldrig gått i sömnen efter incidenten i Danmark. Om det berodde på hans alkoholintag (som ändock var ganska måttlig) under kvällen eller hans brist på sömn som gjorde att han lyckades traska i ca 2-3 km utan att vakna...tjaaaa...därom tvista de lärde ;-) DS.

söndag 13 januari 2008

I've seen the light!

Solen var framme i dag...JIIPPPPIIIII!!! Och då går jag och lägger mig :-O Nåja, jag hann njuta av den lite i alla fall. Det värmde riktigt ordentligt, faktiskt...genom fönstret. Gick ut på soldäcket och då var det inte så varmt längre. Men bara att solen visade sig var underbart! I går var det regn hela dagen.

Tog några kort när den gyllene kulan visade sig.

Snart får lilla fågelhuset i zink flytta ut. Ej till de små pippisarna, dock. Endast för prydnad. Ser ni kortet där i bakgrunden? I sommar ska vi på bröllop...ett par av våra närmaste vänner ska knyta hymens band! Ska bli så kul!!!

Solen glittrar fint i prismorna. Lyckades ta ett kort där fönstret till och med ser putsat ut! Tro mig...de är riktigt skitiga nu ;-)

Vitt och grönt, me like!

Hmmmm...ok, det finns ju några nackdelar av att solen skiner!! Spindelväv...huvaligen!!! M-Å-S-T-E D-A-M-M-A-S!!!! Var är C?? Jobb åt honom!!! ;-) Tror ni att jag tog bort det?? Nääää...lampan ser ju så shabby chic ut med den ;-)

Lite sakralt här...

Älskar den här bilden! Det riktigt gnistrar och glittrar om fattigmanssilvret. Undrar hur det kommer att se ut när vårsolen skiner igenom de stora fönstren och reflekterar sig i alla blanka, silvriga ytor?! Då ska jag sitta i v-rummet med solglasögon, se cool ut och bara njuta ;-) För inte tänker jag ta bort dem, blir man bländad så blir man!
Ha en riktigt bra vecka nu! Kram/ Miss M



torsdag 10 januari 2008

Friends, Romans, countrymen...

...lend me your ears (or even better; your eyes, my voice is not that strong ;-))

Jag har tjatat om det förr, men kan ej hjälpas. TRÖTT, TRÖTT, TRÖTT!!! Jag sover och sover (bort min ungdom ;-)), men blir ej piggare. Mörkt och grått, mörkt och grått, mörkt och grått (I can go on forever ;-)). Jag måste...känna solens strålar smeka mitt ansikte. Jag måste...få känna daggfriskt gräs under mina bara fötter. Jag måste...få äta solvarma jordgubbar. Jag måste...få plocka vilda blommor. Jag måste...få bada i sjöar och hav. Jag måste...få äta egengrillad mat. Jag måste...åååhhhh, blir sjuk av längtan!

Medan jag längtar efter vår och sommar, tänker jag drömma mig bort...

Ok, tillbaka från drömmarnas horisont ;-) Jag gillar att fota via speglar, tycker det blir snyggare bilder. Varför vet jag inte...det bara blir det!
Har varit lite dålig på att svara på kommentarer (ska skärpa mig!). Vissa frågade tidigare var man får tag på elektroniska musfällor. Vi köpte våra på Granngården och jag tror att de kostade ca 500-600 kr. Apdyra, men väl värda pengarna. Någon frågade också om de påverkar husdjur (nu tänker jag på katter och hundar), svar nej. Alltså ljudet i dem. Wilma har inte reagerat på dem, ej heller andra hundar som har varit på besök. Skulle de göra det, åker de ut fortare än kvickt, musfällorna alltså. Sen Loppan lilla, mot dina vankande vildsvin hjälper de nog inte ;-) Du får nog ta fram stora påken och klubba ner dem ;-)
Lilla bänken får också gå i New England-stilen.

Fast helt ärligt...börjar redan tröttna på alla dessa färger! Men januari ut måste jag stå ut. Tänker på en clown när jag ser bänken ;-)

Sovrummet går nu i blått och vitt. Till och med där får det marina dominera.

Snart ska jag slänga mig i bingen och zzzooooooooooova...till maj!! Men innan dess...har blivit utmanad (igen?!) att berätta sju sanningar om mig. Och eftersom det var "En vilsen loppa" som utmanade mig, då kan jag ju inte säga nej. Hon är en mycket rolig och trevlig tjej, med en drös av vackra bilder på sin blogg. Kika in hos henne: http://envilsenloppa.blogspot.com/ (har inte en aning om hur man får till det så där snajdigt med bara hennes bloggnamn och inte hela adressen, men det kan säkert någon upplysa mig om. Jag ber snällt...Pretty please, with sugar on top!).
Ok, here goes:
1. Jag är envis.
2. Jag har ett hett temperament.
3. Jag är dominant.
4. Jag är opinionated.
5. Jag är kaxig.
6. Jag har typ noll tålamod.
7. Jag svär som en borstbindare.
Så där ja...still wanna get to know me ;-). Och min vana trogen (?) skickar jag ej detta vidare. Vem som helst som vill berätta sju sanningar om sig själv, vassego!
Ska besöka era bloggar i helgen och även kommentera, har inte hunnit göra det på ett tag. Lovar bättring! G'nite!/ M





måndag 7 januari 2008

AAARRRGGGHHHHH!!!!!

Det var ju då självaste fan! Här har man suttit och lagt in bilder och skrivit in humoristiska små alster till bilderna, och vad händer...? Allt försvinner!!! Och hur kul är det på en skala? Förbannade blogger!!! AAARRRGGGHHHH!!!!!

Ok, börjar igen...hemkommen safe and sound efter dopet på västkusten (vi flög, vågade inte köra i detta väder). Lillsnuttan Nova är precis så söt som jag trodde, eller nej...hon är sötare (det tar hon efter faster ;-)). Det var jättekul att träffa käre bror och kära svägerska igen (och kidsen också, förstås). Vi träffas inte så ofta, tyvärr, därför måste man se till att cherish the moments när man väl gör det. Min guddotter var exemplarisk under dopet. Inte ett pip gav hon ifrån sig, utan låg där och såg bedårande ut. Lilla hjärtat...

Vi bodde på en gammal prästgård från 1850-talet (inga bilder därifrån, ty inredningen gick...i den icke-så-vita-inredningsstilen). Det snöade och blåste alldeles förfärligt och undertecknad låg där under täcket, lyssnade på vindens vinande och försökte att INTE tänka på "I am legend" eller andra filmer som kunde frambringa mindre trevliga bilder. Men jag överlevde natten...hade bara två konstiga, kliande prickar på halsen...som efter ett par tänder ;-).

I dag började allvaret, d.v.s. jobbet (bläääähhh). Men med en mjukstart. Var och lyssnade på ett föredrag i ca tre timmar om "Vygotskij i praktiken : bland plugghästar och fusklappar". Föreläsaren heter Leif Strandberg och han är väldigt duktig. Han lyckades med konststycket att engagera publiken, hålla föredraget intressant och att få oss att skratta. Inte illa pinkat! Sedan åkte jag till skolan för att kolla läget. Nästa tema blir engelsk litteratur genom tiderna, så jag tog hem en massa material för att knåpa lite med det. I morgon blir det till att blogg...ehhh...planera hela dagen ;-) En bra sak upptäckte jag: jag är ledig torsdagar hela vårterminen...jipppiii!!! Mina vuxna elever läste in hela engelska A-kursen på en termin och jag har en klass mindre...sååååå sköööönt!!!

Här sitter Lillfisen och Storfisen ;-) Wilma har fortfarande ont i tassen och vi måste åka in till farbror doktorn för att kolla upp det igen. Stackars tösen! C försöker roa henne med att härma Dumbo (C har roligast!). Här är hennes favvofåtölj (min också) och ni ser att den inte är så ren längre...M-Å-S-T-E T-V-Ä-T-T-A-S!!! Var är C? Jobb åt honom... ;-)

Fortfarande mörkt på kvällarna, men dagarna har blivit liiite längre. Underbart! Hoppas, hoppas januari och februari går fort, fort (gillar ej dessa månader, inte mars heller för den delen, ty hon är så nyckfull) och att våren kommer in a blink of an eye.

Lexingtontemat fortsätter. Engelska hörnan fick sig en kudde och det är här jag tycker att den passar bäst. Den marina stilen bland mörka och rustika möbler. (Sladdarna ska vara där. Det är för att fåtöljen inte ska flyga iväg, de håller fast den! Jooo, det är sant!!! Åtminstone är det det jag kommer att vidhålla! Vad då, jag kan ju inte säga att det är p.g.a. att vi är så lata, bekväma och hemmablinda de finns kvar där...Nej, fåtöljen flyger iväg annars...så är det!)

Soffan igen.

Fåtöljen mittemot fick också en kudde, dock ej Lexington men av ett annat märke som också följer den vind- och saltvatteninspirerande stilen.
Hoppas ni har haft en treflig måndag och får en alldeles, ypperligt treflig tisdag! Au revoir!/ M


torsdag 3 januari 2008

Den störste musjägaren i stan...

...är min C!!! Japp, där har ni det svart på vitt!

Men kanske inte som ni tänker nu (skäms på er ;-) eller skäms på mig kanske...jag tänker så ;-)). Nej då, det är betydligt mer oskyldigt än så! Eller oskyldigt...hmmm, det är en tolkningsfråga.

Efter att ha sovit på madrasser på golvet i ett halvår (vi hade sålt hela sovrumsmöblemanget och hade bara madrasserna kvar....alltså sådana där tjocka), började vi att renovera sovrummet, hösten 2006.

Ni förstår kanske varför? ;-) I denna furumardröm tillbringade undertecknad sex månader, YIKES!!

Hur som helst, renoveringen började och vi kunde ju inte sova där av förklarliga skäl, alltså flyttade vi ner i undervåningen/källaren (där vi sover även ibland på somrarna, för det är svalt och skönt). Där sov vi på obekväma tältsängar (som gästerna får använda när de besöker oss...oopppss!!! ;-) Det är kanske därför besöksstatistiken har minskat markant...???) och intalade oss själva att vi var på campingsemester(?). Detta var i november, det var mörkt, kallt och ruggigt ute. Man ville inte annat än att sitta inne i stugvärmen...

Livet och renoveringen gick sin gilla gång. Jag satt på en stol och läppjade på rödvin och C jobbade på (jaaa, han gillar det faktiskt! När jag var i England förra året blev det inget gjort för han saknade mig sittande på en stol, övervakande att allt gick rätt till!! Så det så!!!). Efter ett gott dagsverke gick vi och lade oss. Men vi hade börjat höra att det prasslade och krafsade i väggar och tak. Eller C hade hört. Jag med min taskiga hörsel trallade lyckligt vidare, omedveten om världens ljud utanför min lilla bubbla.

Men så en grådisig morgon, på väg till jobbet och hungrig som en varg, grabbar jag tag i en banan och stoppar i mig. Slänger skalet men inte i det lilla sopnedkastet (vi har en liten specialkonstruktion i köket, ett litet lock där man kan kasta ner sopor i, utan att öppna dörren och dra fram själva sopkorgen, kan visa bild senare), som jag brukar göra, utan öppnar dörren/luckan under diskbänken och drar fram sopkorgen och slänger i skalet. För tillbaka korgen och hör då en duns...
- Hmmm, tänker jag. Vad konstigt det där lät!? Är ett bananskal verkligen så där tungt och hur kommer det sig att ljudet blir fördröjt?? Är jag med i en film?? Har jag hamnat i "The Twilight zone"?
Alla dessa tankar ;-) flashade förbi i en nanosekund, och jag vill ju givetvis undersöka dunset/ljudet och drar fram korgen igen...och stirrar rakt i vitögat (rödögat?) på en fet mus!! Och som jag skrek!!!
- MUUUUUUUUUUUUUSSSSSS!!!
Fåglarna tystnade, rådjuren höjde sina huvuden, hararna slutade att skutta, jorden vibrerade, det blev solförmörkelse...och jag slår i det där lilla benet precis vid foten (har glömt namnet), samtidigt som jag gastar som en besatt. Livrädd och haltande springer jag fram till trappan och skriker åt C som sitter nere och surfar.

Som den store, starke hjälten går C fram till sopkorgen och drar fram den (detta vet inte jag någonting om för jag har barrikaderat mig inne i badrummet), och visst, där i sitter det en fetlagd mus med hörselskador ;-). C bär ut korgen med musen och släpper ut den i det vilda. Vi har en bäck som går vid tomtgränsen, och där i hoppar den korpulente musen och börjar simma som om det gällde livet (och det gjorde det ju!). Men både jag och C är så blödiga när det gäller djur att vi har svårt att ta kål på något överhuvudtaget (förutom fästingar...USCH!!). Såååå, han dödade den inte. Men fortsättningen blev blodigare...

Vi fortsätter att sova nere i källaren, och jag i min enfald tror att det är frid och fröjd, men C med sin skarpa hörsel vet att mössen dansar på borden där uppe (katten var ju bortrest ;-)). Så vi gillrar fällor och har rådslag, tänker ut strategier och krigsmålar oss (we're on a warpath, shout out to you Dot!). Och visst...vi klipper några stycken (hoppar över beskrivningen här, gillar ej blodslag eller massakrer...).Varje morgon i en veckas tid ropar C till mig innan han drar iväg till jobbet:
- 1-0 till oss!!
- 2-0 till oss!
Och så vidare. Fem stycken blev det. Och jag får lite dåligt samvete...men, men...de får gärna leva, men inte hemma hos oss!

Efter mus-incidenten skaffade vi sådana här. Elektroniska musfällor. Svindyra, men jäkligt bra! Har inte sett eller hört en endaste mus på ett år...

Nej, just det...och varför berättar jag detta? Jo, för att i ca två timmars tid har jag hört ett himla krafsande i väggarna här nere! Precis där jag sitter och bloggar!!! HJÄLP!!! Snön och vintern har kommit, det har blivit kallt...och mössen är på intåg här nere. YUCK!!! Har tagit stora, tunga lexikon och slagit med dem i väggarna, Wilma har tittat på mig storögt och antagligen tänkt att nu har matte tappat sin sista skruv!! Så nu måste vi köpa in fler elektroniska fällor och installera här nere...Det var ju det här jag skulle ha önskat mig till jul: ett musfritt år!!!

Nu åker jag till västkusten för att närvara på min brorsdotters dop. Jag ska bli gudmor åt lilla Nova Emilia och jag är så stolt! Håll tummarna för att det inte finns några fattiga kyrkmöss där när jag gör entré. Vill gärna inte hamna i kvällsblaskorna: " Blodig massaker i kyrka" ;-)

Ha det gott, mina vänner!