Taskig hörsel...jag...va???

Jaha, då var det torsdag och veckan är snart slut. Slut på min sportlovsvecka...*snyftar* Nej då, veckan har varit bra, schysst väder och många och långa promenader. I dag var det skitväder, dock! Kallt och blåsigt...blääää...Me no like ;-(

Eftersom det var sådant fint väder i går tog jag fram mina pelargoner. Kul att pyssla om dem igen...

Två ställde jag ner i en låda...men det blev ju så obekvämt att ha dem i sängen, så jag ställde dem på fönsterbrädan i stället ;-)

Lådan fick stå här i stället. Men vad mörkt...vänta...ska fixa lite...

Så där ja, nu ser ni lite bättre, va? ;-) Boken behöver väl ingen närmare presentation, antar jag...Men jag undrar om den andra är lika bra? Är den värd att köpa? Och nu kommer jag att chockera er...sade upp prenumerationen på den norska tidningen nyligen!!! Tycker den är bra, men det blev för mycket och dyrt med fem tidningar. Jag kommer kanske att ångra mig, men då får jag väl börja prenumerera igen.

Oj, vad jag har bloggat den här veckan. En om dagen...hoppas ni inte har tröttnat!? Oftast brukar jag krascha när jag är ledig mitt i terminen, men inte denna gången!! Har mycket energi och fått ganska mycket gjort också...Och när man börjar jobba igen vet man aldrig när man orkar med att blogga. Det är väl lika bra att köra på medan man orkar!

Ok, återigen en liten anekdot...När jag var 25 år blev jag inlagd på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Jag hade en stor myom i magen som skulle opereras bort. När man ligger på sjukhus är man inte så kaxig (i alla fall inte jag). Man känner sig utlämnad och man fattar typ hälften av alla termer de svänger sig med. Men myomen skulle bort hade min gynekolog bestämt (som var den bästa jag någonsin haft. Första gången jag träffade honom hade jag somnat i väntrummet och han stod och skakade på mig så att jag skulle vakna. Han blev överlycklig över att träffa en kvinna som var så avslappnad så hon kunde sova...! Hade inte hjärta att tala om för honom att jag hade stigit upp klockan 03.00 på morgonen ;-) Avslappnad var jag inte, däremot dödstrött...). Så på "Akis" befann jag mig och kände mig lite vilsen. Hade fått träffa kirurgen som var dansk och hur trevlig som helst (jag fattade inte mycket av vad han sade ;-)). På den tiden rökte jag och kirurgen tyckte att vi skulle göra en deal: om jag slutade att röka, skulle snittet bli jättefint ;-). Kommer ihåg att jag frågade vad som skulle hända om jag inte gick med på avtalet...han flinade bara ;-).

Ok, där låg jag och när det var dags för operation kommer den barskaste av sjuksköterskor in och beordrar mig att klä av mig. Sagt och gjort...där låg jag sen på britsen och väntade. Hade den fula sjukhusnattsärken (eller vad de kallas) och höga, vita strumpor på mig (och varför har man sådana?? De liknar stay ups...varför det? Är det för att hålla värmen, eller för att man ska känna sig förförisk???). Som sagt, där låg man och kände sig rätt ynklig...In kommer nurse Ratched (nej, skojar...hon var väldigt snäll, men respektingivande!), tittar på mig och upplyser på sitt barska sätt att jag ska rakas. Gulp!!! Ja ja...inte mycket att göra åt, tänkte jag och bet ihop käkarna. Det var ju trots allt en bukoperation jag skulle genomgå...

Det som gör att denna historia blir lustig är att jag hör rätt taskigt. Vet ej varför...!? Men jag hör dåligt och jag gjorde det även när jag var 25 (inte så att jag är halvdöv...jag hör som folk gör mest, men om någon svamlar eller pratar tyst...ja, då hör jag det jag vill höra. När jag sitter vid katedern och lyssnar på elever, vrider jag på huvudet för att riktigt höra vad de säger. Snart sitter jag med en sådan där trattlur vid örat ;-)). Anyway...jag ligger där på britsen, Ratched tittar på mig med det där glänsande, vassa, kalla, dödsfarliga redskapet i sin hand (rakhyveln), skridet till verket, gör vad hon ska göra och så säger hon:

- M...(här säger hon mitt namn. Har ett namn som är av slaviskt ursprung, främst från det forna Jugoslavien. För er som inte vet namnet, här kommer det ett litet tips: de tre första bokstäverna i mitt namn betyder fred på ryska och sen adderar ni den första vokalen i alfabetet! Voilà! My name! Lätt, va ;-). Ok, tillbaka...). Hon säger mitt namn. Betonar varje bokstav och drar ut på vokalerna...

- Ja, säger jag. Tittar upp på henne och ser frågande ut.

- Nu är du oskuld igen, säger hon och småler lite.

- Ehhh? svarar jag intelligent och småler lite nervöst.

- Ja, är du inte det då? fortsätter hon och spänner ögonen i mig.

- Hhhrrmmm, hostar jag till och frågar: hur så (när en kvinna har en rakhyvel i handen och man ligger där blottad...då är man inte så jäkla kaxig. Tro mig!!)?

- Ja, du är ju så mörk, svarar hon med den allra mest självklara röst i världen (och vad har hårfärg med detta att göra? hinner jag också tänka).

Där ligger jag...nurse Ratched över mig med en rakhyvel ca. en meter från mitt ansikte och jag tänker: vad fan är detta? Är kvinnan galen? Vad ska jag göra? Ska jag springa härifrån, nyrakad och smått drogad (hade fått några piller innan som gjorde att jag skulle bli avslappnad)? Nej, jag gör det enda rätta och frågar henne:

- Vad var det du frågade mig?

- Ja, jag undrade om du var från Jugoslavien...i och med ditt namn och ditt mörka hår, svarar hon lugnt. Vad trodde du att jag frågade? fortsätter hon och ser på mig.

- Eeeehhhh, svarar jag återigen väldigt intelligent och sluter mina ögon.

Ridå!! Nurse Ratched var den mest älskvärda av "syrror" upptäckte jag senare. Hon fanns alltid där och tog hand om mig när jag kräktes som en liten gris och höll min hand när jag bönande bad om mera droger (jag fattar inte hur kvinnor som har genomgått kejsarsnitt klarar av smärtan...en stor eloge till er. Jag var bara ynklig och hade ont!). En superkvinna!!!

I och med min taskiga hörsel hade jag förväxlat hennes fråga: är du från Jugoslavien? med: nu är du oskuld igen! Ja, herregud...

Ha en bra torsdagkväll!/ Fröken M

PS. Detta var på den tiden när det forna Jugoslavien hade hamnat i krig, men man refererade fortfarande till namnet Jugoslavien. DS.

PS2. Ni kanske inte bryr er...men det går inte att göra styckeindelningar när man skriver på slutet. Innan bilderna går det bra. Som sagt, ni kanske inte bryr er...men mig stör det!! Jag försökte...alla kollegor!!! Trust me...DS2.