Förbannad!

Är det något jag har svårt för så är det att man bryter löften. Jag har jävligt svårt för det!! För vissa kanske det inte är hela världen, men för mig betyder det mycket. Jag är ingen ja-sägare, jag säger inte att jag ska göra en sak eller ställa upp på något när jag inte vill det. Det är mycket ärligare att säga nej, jag kan inte eller nej, jag vill inte. Man lovar inget man inte kan hålla sen senare. Tydligen är det svårt för vissa människor och det gör mig heligt förbannad och inte så lite besviken! Att man sen tar lätt på sina svikna löften gör mig än mer arg - säg inte/lova inte något för att sen med en axelryckning avfärda det. Jag blir ledsen, förbannad, besviken och eftersom jag är en person som "wear their heart on their sleeve" (typ uttrycker mina känslor ganska öppet) blir det extra svårt att hålla masken och låtsas som att allt är ok. Konventionen kräver att man inte visar för mycket känslor utåt och då ska man svälja allt i stället. Jag blir så less! Andra människors flathet och svårighet att stå vid sina ord ger jag inte mycket för. Dessutom vet jag att skulle jag börja ifrågasätta detta agerande skulle jag få höra att jag måste förstå varför det blir/blev så här. Jag har fan ingen lust att förstå något! Varför ska jag göra det?

Vilken jävla piss-söndag det här är :-(