Cs äventyr i Danmark

Hejsan på dejsan!

Har inga nya bilder, tyvärr. Måste knäppa några nya, men just nu tryter fantasin och vill ju inte börja visa en massa gamla bilder (fast blir nog illa tvungen snart!). Därför kommer det här en anekdot om min käre C och hans förehavanden i ett land som många hyllar för dess inredningsstil, nämligen Danmark.

När C var ung och snygg (nu är han bara snygg) var han en duktig fotbollsspelare (duktig fortfarande förvisso, men inte aktiv längre inom sporten p.g.a. en skada han ådrog sig för en så där sju år sedan). C, och laget han spelade i, skulle ner till Danmark för att delta i ett träningsläger. De skulle åka buss hela vägen ner och en torsdag bar det iväg (då hade C jobbat tidig förmiddag, från ca 05.30 till 14.00, m.a.o. var han ganska mör, eller rättare sagt skittrött). En buss fullastad med glada fotbollskillar, där skämten haglade, öl knäcktes och stämningen var på topp...inte kan man sova då inte!

Väl framme på fredag förmiddag, blev de tilldelade rum och den första träningen stod på schemat. Därefter blev det middag och sedan den efterlängtade tiden man kunde disponera fritt efter behag. C som är en hängiven pokerspelare, samlade ihop några stycken och de tillägnade resten av kvällen till denna ädla (?) sport. Några öl till halsades och även lite whisky slank nog ner. Berättelsen förtäljer inte hur det gick för C på pokern, men han vann säkert ;-)

Natten kom och som de ansvarstagande unga män (bah, humbug!) de var, beslutade de sig för att gå och knyta sig (vid det här laget hade C varit uppe i ungefär ett och ett halvt dygn). Stjärnorna tändes en efter en, gossarna vaggades in av älvornas ljuva sång, månen plirade ner nyfiket på...C, som med ett ryck vaknade av att ha drömt en konstig dröm. Han hade drömt om att han var på promenad runt omgivningarna. Inte så konstigt kanske, men det märkliga var att han hade andats in varje doft, hört varje ljud, känt varje grässtrå och småsten under sina bara fötter så tydligt. Nästan som om drömmen inte var en dröm...Nåja, som sagt, månen plirade ner på C som precis hade vaknat. Han slog upp sina blå och såg ut över ett månbelyst landskap. "Vad konstigt", tänkte C. "Så här såg väl inte rummet ut? Och varför ligger jag så här, med armen lutande mot en sten (!?) och varför är det så kallt?" fortsatte han att fundera. "Aaaahhh, vilken dröm!" säger han högt till sig själv, ändrar ställning...d.v.s. tar ett steg och plumsar rakt ner i en vattenpöl! Då, som en blixt från en klar himmel, vaknar han till med besked! "Men vad i...helvete! Vad är det här? Och var fan är jag någonstans? Och varför är det så förbannat kallt?", frågar han sig själv. Och som den smarting han är, uppdagas det då för honom att han har lyckats gå i sömnen! I bara kalsongerna...i april...när det fortfarande var minusgrader på nätterna!

Där står han i ett kärr i Danmark, mitt i natten och har inte en aning vad han ska ta sig till. Han ser sig omkring, upptäcker månen som lyser upp området med den fuktiga, näringsrika marken han står på, förnimmer mer än ser stenen han så nonchalant hade lutat sig mot med högerarmen och skymtar några höga trädtoppar i horisonten...och då sätter paniken in! Snubblande börjar han att springa på måfå, bara väljer ett håll för att han ska undkomma situationen han befinner sig i. Springer och springer tills det börjar pipa och vina om honom. Då, andfådd och slutkörd, börjar han äntligen tänka rationellt. Med hjälp av stjärnorna försöker han att lokalisera sig själv, men inte till någon nytta. Inte hade han tänkt på att titta runt hur det såg ut när de kom fram till sportanläggningen! Han kände missmodet komma igen (ok, nu är han ganska tuff, C har gjort lumpen i Boden där han var gränsjägare (OBS! ej korrekt term) och är rätt van vid tuffa förhållanden, men lumpentiden var ju...länge sedan!), men insåg att han var tvungen att röra på sig för att hålla sig någorlunda varm.

Och se...gudarna var på gott humör och log blitt åt den unge, kalsongklädde mannen. På något konstigt vänster hade han lyckats springa åt rätt håll, alltså inte in i någon skog utan till utkanten av ett bostadsområde. C såg hus upplysta av både elektricitet och mänsklig värme, men vad skulle han göra? Gå och plinga på?? Aldrig i livet! Därför springer han omkring där ett tag för att rekognoscera terrängen. Till slut inser han att han måste fråga efter vägen till anläggningen. C börjar kika runt efter det lämpliga huset, går fram till det sista på gatan och tittar in. Inuti huset sitter det en gubbe med en schäfer. Som den djurvän han är, tänker C: "Har man djur, ja då måste man vara snäll" Hur logiskt som helst ;-) Han tar mod till sig, plingar på och gubben öppnar. Han tittar på C och börjar gapskratta (danskarna har en härlig humor!)! Där står en ung man i kalsonger och huttrar av köld. Mannen säger något på danska och C svarar på svenska. Ingen förstår den andre. Men till slut får C komma in i stugvärmen och han får sig en värmande whisky av den gladlynte dansken. Trots kommunikationssvårigheter lyckas C berätta att han bor på ett ställe som kallas Blockhus, att han är från Sverige och är i Danmark för att spela fotboll. "Blockhus", grymtar mannen och börjar peka åt ett håll och det lilla C förstår, inser han att han är några kilometer därifrån. Mannen, som är en schysst prick, lånar ut en stor tröja till C (nu pratar vi stor, tröjan gick ner till knäna) för att han ska hålla sig varm. C tackar, kliar schäfern bakom öronen, stiger ut i den kalla natten och börjar återigen springa. Efter ett tag ser han det välbekanta vandrarhemmet och förstår att han har kommit "hem" igen. Han lyckas ta sig in obemärkt, viker ihop tröjan prydligt på stolen, lägger huvudet på kudden och slocknar som en stock.

Efter några korta timmars sömn vaknar han igen, ser sig omkring och upptäcker en av sina lagkamrater några meter bort. C börjar berätta om sitt nattliga äventyr och kompisen tror ju givetvis inte honom. "Eller hur!!!", brister lagkamraten. Men då drar C upp täcket och visar sina ben. Han är alldeles lerig upp till knäna! Inom fem minuter stod hela laget runt C och han fick berätta om natten han gick i sömnen.

Den resterande tiden väntar C på att den vänlige mannen ska komma och hämta tröjan men han gör det aldrig. C lämnar kvar den på Blockhus, om mannen skulle börja sakna den. Sista dagen får C ett smycke, en slags keramikplatta, som han måste ha runt halsen. På den står det Cs namn och adressen till Blockhus! Om han någon gång skulle gå i sömnen igen och hamna på villovägar ;-) När C kommer hem har alla i bekantskapskretsen redan hört historien, djungeltrummorna har gått varma från Danmark till Sverige!

Detta hände för många år sedan, och jag har en längtan efter Danmark som bara växer med åren. Men märkligt nog är Cs intresse för landet ifråga betydligt svalare. Undrar varför? ;-)

På återseende!/ M

PS. C har aldrig gått i sömnen efter incidenten i Danmark. Om det berodde på hans alkoholintag (som ändock var ganska måttlig) under kvällen eller hans brist på sömn som gjorde att han lyckades traska i ca 2-3 km utan att vakna...tjaaaa...därom tvista de lärde ;-) DS.