Men kanske inte som ni tänker nu (skäms på er ;-) eller skäms på mig kanske...jag tänker så ;-)). Nej då, det är betydligt mer oskyldigt än så! Eller oskyldigt...hmmm, det är en tolkningsfråga.
Efter att ha sovit på madrasser på golvet i ett halvår (vi hade sålt hela sovrumsmöblemanget och hade bara madrasserna kvar....alltså sådana där tjocka), började vi att renovera sovrummet, hösten 2006.
Ni förstår kanske varför? ;-) I denna furumardröm tillbringade undertecknad sex månader, YIKES!!Hur som helst, renoveringen började och vi kunde ju inte sova där av förklarliga skäl, alltså flyttade vi ner i undervåningen/källaren (där vi sover även ibland på somrarna, för det är svalt och skönt). Där sov vi på obekväma tältsängar (som gästerna får använda när de besöker oss...oopppss!!! ;-) Det är kanske därför besöksstatistiken har minskat markant...???) och intalade oss själva att vi var på campingsemester(?). Detta var i november, det var mörkt, kallt och ruggigt ute. Man ville inte annat än att sitta inne i stugvärmen...
Livet och renoveringen gick sin gilla gång. Jag satt på en stol och läppjade på rödvin och C jobbade på (jaaa, han gillar det faktiskt! När jag var i England förra året blev det inget gjort för han saknade mig sittande på en stol, övervakande att allt gick rätt till!! Så det så!!!). Efter ett gott dagsverke gick vi och lade oss. Men vi hade börjat höra att det prasslade och krafsade i väggar och tak. Eller C hade hört. Jag med min taskiga hörsel trallade lyckligt vidare, omedveten om världens ljud utanför min lilla bubbla.
Men så en grådisig morgon, på väg till jobbet och hungrig som en varg, grabbar jag tag i en banan och stoppar i mig. Slänger skalet men inte i det lilla sopnedkastet (vi har en liten specialkonstruktion i köket, ett litet lock där man kan kasta ner sopor i, utan att öppna dörren och dra fram själva sopkorgen, kan visa bild senare), som jag brukar göra, utan öppnar dörren/luckan under diskbänken och drar fram sopkorgen och slänger i skalet. För tillbaka korgen och hör då en duns...
- Hmmm, tänker jag. Vad konstigt det där lät!? Är ett bananskal verkligen så där tungt och hur kommer det sig att ljudet blir fördröjt?? Är jag med i en film?? Har jag hamnat i "The Twilight zone"?
Alla dessa tankar ;-) flashade förbi i en nanosekund, och jag vill ju givetvis undersöka dunset/ljudet och drar fram korgen igen...och stirrar rakt i vitögat (rödögat?) på en fet mus!! Och som jag skrek!!!
- MUUUUUUUUUUUUUSSSSSS!!!
Fåglarna tystnade, rådjuren höjde sina huvuden, hararna slutade att skutta, jorden vibrerade, det blev solförmörkelse...och jag slår i det där lilla benet precis vid foten (har glömt namnet), samtidigt som jag gastar som en besatt. Livrädd och haltande springer jag fram till trappan och skriker åt C som sitter nere och surfar.
Som den store, starke hjälten går C fram till sopkorgen och drar fram den (detta vet inte jag någonting om för jag har barrikaderat mig inne i badrummet), och visst, där i sitter det en fetlagd mus med hörselskador ;-). C bär ut korgen med musen och släpper ut den i det vilda. Vi har en bäck som går vid tomtgränsen, och där i hoppar den korpulente musen och börjar simma som om det gällde livet (och det gjorde det ju!). Men både jag och C är så blödiga när det gäller djur att vi har svårt att ta kål på något överhuvudtaget (förutom fästingar...USCH!!). Såååå, han dödade den inte. Men fortsättningen blev blodigare...
Vi fortsätter att sova nere i källaren, och jag i min enfald tror att det är frid och fröjd, men C med sin skarpa hörsel vet att mössen dansar på borden där uppe (katten var ju bortrest ;-)). Så vi gillrar fällor och har rådslag, tänker ut strategier och krigsmålar oss (we're on a warpath, shout out to you Dot!). Och visst...vi klipper några stycken (hoppar över beskrivningen här, gillar ej blodslag eller massakrer...).Varje morgon i en veckas tid ropar C till mig innan han drar iväg till jobbet:
- 1-0 till oss!!
- 2-0 till oss!
Och så vidare. Fem stycken blev det. Och jag får lite dåligt samvete...men, men...de får gärna leva, men inte hemma hos oss!
Efter mus-incidenten skaffade vi sådana här. Elektroniska musfällor. Svindyra, men jäkligt bra! Har inte sett eller hört en endaste mus på ett år...Nej, just det...och varför berättar jag detta? Jo, för att i ca två timmars tid har jag hört ett himla krafsande i väggarna här nere! Precis där jag sitter och bloggar!!! HJÄLP!!! Snön och vintern har kommit, det har blivit kallt...och mössen är på intåg här nere. YUCK!!! Har tagit stora, tunga lexikon och slagit med dem i väggarna, Wilma har tittat på mig storögt och antagligen tänkt att nu har matte tappat sin sista skruv!! Så nu måste vi köpa in fler elektroniska fällor och installera här nere...Det var ju det här jag skulle ha önskat mig till jul: ett musfritt år!!!
Nu åker jag till västkusten för att närvara på min brorsdotters dop. Jag ska bli gudmor åt lilla Nova Emilia och jag är så stolt! Håll tummarna för att det inte finns några fattiga kyrkmöss där när jag gör entré. Vill gärna inte hamna i kvällsblaskorna: " Blodig massaker i kyrka" ;-)
Ha det gott, mina vänner!
23 kommentarer:
dt lät inte som ett trevligt möte=( jag är inte så förtjust i möss jag heller, och vi bor i ett gammalt hus från 1889 och under en vinter tog min man 21 stycken möss. INTE KUL ALLS!!! vi har också furu i vårt sovrum, som jag tröttnat på, men jag hade tänkt måla dt vitt=) lycka till med renoveringsplanerna & tack för titten/ trevlig helg önskar jag
Halloj,
Inte för att jag är rädd för möss eller dylikt, tycker bara de är så grymt äckliga, så hos oss står fällorna apterade hela vintern. Fick förresten ett tips av en "inföding" för något år sedan att när det börjar bli kallt ute skall man aptera alla fällor man har för att ta dem så fort de kommer in. Jag har fällor av den gamla hederliga sorten dvs träbit med stålklaff, och de är verkligen effektiva. Snabbt och enkelt. SMACK! Fast de gäller att passa fingrarna när man spänner dem, då det har hänt att ens eget finger fått sig en *kyss*.
Bortsett från möss, angående sängen, jag lovar du har första kölappen till den. Vi skall börja grundmåla den idag.
Angående mitt lov för Germanien, jag älskar allt som har det med detta förlovade land i söder att göra. Min fru och jag har oftat pratat om när vi träffades (igen) 1992, hon var på väg och emmigrera till Island, och jag hade en plan att börja pendla ner till Tyskland (Berlin eller Hamburg) för att så småningom hitta mig en Fraulein som man kanske kunde göra så att man flyttade till Tyskland. Dock blev det inte så, Frugan emmigrerade iofs men hon var bara borta 2-3 månader sedan ringde jag till henne och friade, hade tyvärr inte råd att flyga dit på den tiden, då man var en "elak" (mycket) ABAB-vakt på den tiden. Och så blev det, nu sitter man i Uppland med tre barn och funderar på vad var det egentligen som hände ;-)
Nu skall ingen uppfatta det som något negativt, då jag är mer än nöjd med hur livet har utvecklat sig, fast tiden går nästan lite föööööör fort eller vad tycker du?
Nu om ni skall till Götet eller var det nu kan vara, KÖR Försiktigt, det har varit alldeles för många reportage om bilolyckor igår på nyheterna. *SPÄNNER ögonen i Gymansieläraren*
Kram
Wolf
hihii, det är väl egentligen inte roligt kanske, men du berättar det så himmla skojsigt! En sån där elektronisk fälla verkar ju jätte, bra. Vi brukar också få in några stycken på vintern.
Kul, att få se hur erat sovrum blir!
Kram Petra
Usch vad jobbigt med möss inne!Skulle stressa sönder totalt! :-)
Och angående furu så hade jag faktiskt tänkt skriva om det på min blogg idag.
Förstår att du vill bli av med det!
Trevlig helg!
Hanna
Vilken dramatik!!! Har också funderat på den där mus-skrämmaren i el-kontakten, men är orolig för det där höga ljudet ska påverka katten och hunden. Hoppas misstankarna är ogrundade!
Kram Randi
Hu, möss är inte så roligt, i alla fall inte inomhus :o
Hoppas ni får tag på den där rackarn som krafsar i väggarna vid din bloggplats!
Kram
Mia
Tänk att de kom tillbaka de små fulingarna. Tur då att du har en musjägare;-) *visslar oskyldigt* Jag förstår att du inte gillar sovrummet i dåvarande skick, jag gillar visseligen furu väldigt mycket, men det kan bli för mycket av det goda.
Kram
Hello Babe!
Here I am again. Har jobbat en hel del, och ska jobba i helgen igen...usch. Hoppas att vi snart hörs igen!
Hugs
Dorthe
* försöker sakta sträcka ut magen efter dubbelvikningen * som jag skrattat .
Ja vi kanske organisera oss , vi musjägare . Här springer de i väggar , mellan golven , på krypvinden och nere i källaren . De sitter ute i soptunnan och knaprar . De låter inte längre som små möss som trippar , snarare som små vankande vildsvin , hua . Ja de har nog tagit över här ! Enris funkar runt soptunnan iaf . Jag bryr mej inte så mycket , mannen sköter den kampen . Han har hinkar med något i nere i källaren , och de dummingarna går som på "plankan" över hinkkanten och trillar i , varför vet jag inte men det gör de och frivilligt .
Ha det så nice i helgen då !
Kramisar till dej och till din underbara självgående hjärna !
Pottan
Du har gjort det igen - skrivit ett UNDERBART och roligt inlägg att skratta åt! Fast det där med möss är inte kul alls. Maken har utvecklats till värsta musjägaren (ja, alltså... Riktiga möss) och som han skrev här tidigare, laddar han MASSOR av musfällor när kylan kommer. Tar man dem i början av säsongen blir de inte så många.
Lilla Nova Emilia gjorde ett kap när hon "valde" gudmor! Ha en härlig helg!
Kramar, Karin
PS. Gissa vem som grottade ner sig i sängen med Helmer Linderholm igår..? Mm, dina kommentarer har fått mig indiangalen igen. Tack så hemskt mycket. *fnyser*
PS igen. Får inte hem hela "Stolen women"! Bara 84 %! Får det vara på det viset? Vad gör regeringen? Nå, det löser sig nog. (Alltså, får inte hem hela filmen från AFFÄREN där man betalar. Lyckas inte få ut den genom dörren, kan man säga. Typ.)
Nej men snälla...vilken mushistoria.. men vilken bra uppfinning med den i kontakten.och att den funkar
Jag är livrädd för såna där små djur..och här har vi tack och lov inga. Men vi bodde precis vid Globen när de byggde det.. visserligen många trappor upp som tur va. Men då såh jag råtto stora som katter springa där...och i jämförelse är små möss rätt söta ändå!!
men som du sa..cisst de ska få leva men inte inne hos en!
Stor kram och ha det så mysigt på dopet!
A-C
fy!! Jag förstår att jakten går vidare :) hoppas att det bara är tillfälligt och att de inte vill veta av era fällor.
hej på dig! Usch vilka hemska historier! Jag tycker nästan lite synd om den stackars hörselskadade musen som satt i godan ro och först fick ett bananskal i huvudet, sedan såg dig röra på munnen och se förskräckt ut (men utan några ljud då) och sen åkte han ut fortare än kvickt, och inte fattade han någonting :-)
Kram på dig!
S.
Härligt med en personlig blogg...kanon trevligt...hit kommer jag att komma ofta.
Hejsan!
Irrade mej in hit till dej! Inte är det roligt när dom där mössen hittar på att komma inomhus. Dammråttor kan jag stå ut med med men inte såna där äckliga levande! URK!
Härligt att läsa på din blogg :o)Du skriver helt underbart och levande och din öppna spis är ju bara som en dröm!
Allt gott och god fortsättning på nya året!
Monika
Usch för möss.....
Hoppas att du får en toppenhelg!!! Kramis!
Hihi du är rolig du....känner igen det där ljudet...har haft råttor stora...under golven i grunden...vi har gjort allt och nu har det varit tyst sedan i höstas...men men vi får väl se....det är inget kul...blä
Jo, de där störsignalerna fungerar faktiskt väldigt bra. Vi har en sådan på landet just för att slippa möss - särskilt när man inte är i stugan stora delar av året och de små gynnarna i så fall skulle få löpa fritt!
Va bra! Var hittar man sådana fällor och hur mycket kostar de? kramis
Hej!
Tack för titten!
Vad roligt du skriver :)
Möss är ju inte så roligt att få in, men vi har klarat oss här hemma som tur är.
Du har en jätte fin blogg, brukar gå in och läsa hos dig ibland. Så det var roligt att du har hittat till mig. Är lite dålig på att blogga bara. Men jag ska skärpa mig, för det är himla roligt.
Ha det bra/ Wilmas vind
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen har jag hört och jag hade fatiskt inte trott att jag skulle vara den typen innan jag kom på mig själv att sitta och skratta högt och tacka högre makter för att det inte var jag som träffade på mössen... Hmm.. Tror jag skyller det på att du skriver så underhållande =D
Ha en skön söndag!
Kram Nilla
God fortsättning!
Kikar in och säger hej :)
Elektroniska musfällor ska jag komma ihåg!
Kram Jes
Du har en underbar berättarförmåga! Riktigt kul att läsa :-D ...möss är jag inte rädd för som tur är..på somrarna drar katterna in allt de får tag på...möss, åkersorkar, fåglar:-(
ödlor, kopparormar..usch..å fy..en snok kom katten dragandes med också..då fick maken ta hand om den! Vi brukar släppa upp katterna upp på vinden titt som tätt..musfritt inomhus är det vintertid iaf.
Ha det så gott tillsammans med musjägaren ;-)
Kram / Anne
Skicka en kommentar