O Tannenbaum, O Tannenbaum, wie treu sind deine Blätter!

I går tog vi in en liten minigran. Jag är allergisk mot starka dofter och har inte haft äkta gran på en herrans massa år, men tänkte testa med en liten en detta år. Jag vet inte ens om vi kommer ha en stor julgran...var ska den få plats!? Fick flytta golvlampan till sovrummet för att denna lilla sak skulle få plats. Om vi ska ha en stor gran måste Chesterfield-fåtöljen flyttas i engelska hörnan...stööööööön! Men det är fint med gran och ger en oslagbar stämning...så kanske. När min Christmas spirit is higher than today. Just nu befinner den sig på månen, känns det som.

Denna lilla blev pyntad med fattigmanssilver, prismor som har tillhört en kristallkrona och levande ljus. Ett himla passande med ljusen...men lite får man väl offra sig! Korset gör sig bra framför den, tycker jag. Och nej, den har inte blivit vitmålad än. Måste ju ha lite att göra nästa år också ;-) Understatement of the year!!

Den står i en kanna-fat kombination. Och innan den stod där någorlunda stabilt hade mitt tålamod flygit sin kos för länge sedan och sinnet hade runnit över på alla håll och kanter! Tänker inte ens berätta hur jag lyckades, men innehållet i kannan består av vatten, folie och en gammal kjol jag slaktade ;-) Vad då...det är ju klassiska ingredienser man ska använda när man "planterar" små minigranar!! Visste ni inte det?? ;-)

Glittrar så fint i den...

Och med denna bild önskar jag er en mysig och fröjdefull tredje advent. Kramar/ M

PS. Anledningen till att jag inte har någon julstämning just nu, beror nog på att jag missade Luciafirandet på skolan. Det brukar liksom vara startskottet för mig! Jag såg ingen Lucia överhuvudtaget...inte ens en liten en (förutom på era bloggar, då kändes det lite bättre). Och varför inte kan man ju fråga sig? Jo, för att bilskrället vägrade att samarbeta med mig!! Där sitter jag i bilen på morgonen och den startar inte...helt j****a stendöd!!! Preciiiiiiis vad man önskar sig på morgonen, när man är stressad och måste iväg. Jag försöker och försöker, men till ingen nytta. Går till och med ur bilen och fram till motorhuven, när jag inser det korkade i det...jag kan inte ett smack om bilar! Jag kan tanka och köra, that's it! Varför ska jag då gå fram till motorhuven...och för att göra vad? Arg som ett bi (har ett fruktat temperament, det kan mina nära och kära intyga...och vissa elever också för den delen ;-)) började jag gå runt bilen och stirra på den, precis som om det skulle hjälpa, och sen började svärandet. Till och med den mest härdade och luttrade sjöbusen skulle ha blivit röd om öronen om han skulle ha hört min svada! Svor på alla språk jag kunde och myntade säkert några nya svordomar också! Men det var bara att bita i det sura äpplet och ringa till skolan. Det blev inget jobb den dagen, inget Luciafirande...bara gråt och tandagnisslan! Lyckades missa alla Luciasånger på TV också...Anyway, efter en timme eller så hade ilskan lagt sig och jag kunde bli mitt vanliga charmiga, älskvärda jag ;-) (jag är också väldigt blygsam och ödmjuk av mig ;-)). Men det var trist att missa startskottet till julfirandet och därför känner jag ingen X-mas spirit just nu. Men det kan ju ändra sig, let's hope for the best! Det blev ett långt post scriptum, var tvungen att ventilera lite. Deinde scriptum.